Blev lite full i skratt när jag gick och handlade. Folk ler faktiskt när man möter dom.
Det gäller, som rubriken säger, att följa spåren eller den smala stigen...det som är lite kul, är att ibland tar spåret slut, och man kommer till en "återvändsgata". Då får man vända och leta en anna stig. Min väg till Willys.
Och vad ser jag nu när jag tittar ut...det snöar!!!!!!!
6 har något att säga:
haha.... tror ALDRIG jag sett så mycket snö i KUNGÄLV... ser ju ut som Norrland!!
visst är det roligt med de små 'stigarna'... äntligen är det rejält plogat här, så nu kan man gå som 'vanligt'.. men det är klart.. inget är ju som vanligt när man har väggar på sidorna som är dryga metern hög eller så!!
hehe...vita vidder...och vita väggar! NEJ, det har aldrig varit så mycket snö här, vad jag kommer ihåg iallafall, och jar är ju rätt gammal, med bra minne:-)
MEN HALLAAAA sluta skryta med era sno nu!!!!
Jaaa...Nog HAR vi fått Snö alltid!!! "Sorry Johanna" ;)
Men...Detta är väl nå't av Rekord!!!
Kastar en liten "snäll" Snöboll & ger desto mer varma goa *Kraaamaaar*
Johanna, är du avis..haha. men vi vill ha din sommar, så vi kan väl byta!!
Å, vilka fina bilder....vill ha vår nu, men det ÄÄÄÄR ju fint med snön.
Karin: Tack för hälsningen på din dotters blogg. Jag har översatt texten (lite enkelt) och ska visa den för pappa. De hade varit gifta i 60 år och kanske kan det hjälpa honom att tänka på att kanske mamma sitter där uppe bland molnen och tittar ner och hjälper honom.
Kramis
Skicka en kommentar