27/9-09 VS 2/8-11

""Det är dax!

...jag är liksom mållös och paralyserad. Men gott folk...det är liksom snart dax. Åker kl. 17 till sjukhuset...jag är så jävla nervös...har inte ens ro att skriva här, får göra det efter op istället....Heeeeeeeeeelp...!!! Wish me good luck!""

Så skrev jag för nästan exakt 2 år sen HÄR 
Jag var på väg att åka in till operation. Jag var hyper nervös och trodde jag skulle dö. Man kan inte öppna 4 gånger på samma ställe utan att det inte händer nåt. Hade så dåliga vibbar. Kände mig så sliten.

Nu är det 2 år senare....
För det blev ett  senare till slut, nu är det till och med ett långt efteråt....

Idag, när jag var på Rehab, då ansåg min sjukgymnast att NU är jag klar. Ingen mer sjukgymnastik.
Jag går fortfarande kvar där och tränar, men nu kallas det friskvård istället.
Jag får då "sköta mig själv". Har visserligen gjort det innan med, men nu gör jag som jag vill.
Skrev upp mig på 2 gånger i veckan, då är det alltså styrkelyft, som är mitt träna.

 Jag betalar 200:- månaden och får träna så mycket jag vill.

Psykiskt så är det underbart att jag anses som färdig. Det har ju gått 2 år och ryggen håller än...peppar peppar... detta trots att ha tränat hårt. Jag har ingen smärta, mer än ischiasbesvär till och från. Man kan få det efter op. men detta stör mig inte alls. Jag har inte ont i ryggen och det är det viktiga.
Måtte jag nu hålla resten med, eller iallafall ett tiotal år innan det brister igen.

Jag njuter fortfarande av att kunna gå, eftersom jag inte vet innan hur länge det håller, hur länge jag kan göra det. Så jag klagar aldrig med att få gå.

Man ska vara glad för sina ben och rädd om sin rygg....basta!

Ville bara skriva detta som ett avslut på min rygghistoria för denna gången.
Hoppas någon därute har haft eller får "nytta" av att läsa om denna resa, som finns under rubriken 'ryggsnack' / Bye for now gott folk, jag mår bra:)

Årsdagen...

För exakt 1 år sedan, idag, blev jag opererad. Vid denna tiden på eftermiddagen, vaknade jag ur narkosen.
Måste säga att året har gått fort, så här i efterhand.

När jag låg där i sängen, var det så svårt att tänka 1 år framåt i tiden.

1 år fram, fanns liksom inte! 

Mycket, mycket har hänt under detta året!

Jag får flashbacks när jag ser bilder på mig då.

Varefter jag ser dom, bland mina bilder på datorn, hamnar de i papperskorgen.

Ser för djävlig ut, för det första, för vem tänkte på utseendet då.

Mycket för djävlig ut!!!

För det andra, så vet jag ju hur jag mådde, så jag vill liksom inte uppleva det igen.

Och det gör jag när jag ser bilder, när jag är som en orörlig padda!

Nu, 1 år senare...den dagen kom iallafall....sitter jag här och minns.

Det är 1 år sen jag såg Johanna.

Får vänta ytterligare 3 månader, tills dagen kommer när hon är hemma igen.

Och idag, 1 år senare, har jag även pratat med ortopeden.

Jag ska tillbaka och träffa läkaren och få en röntgen, om ca 2 veckor.

Detta, därför att jag, till och från, domnar i mitt vänsterben, strax runt ovanför knät.

Denna delen, är nerven till L4.

Har ju ingen värk, promenerar som en galning, och tränar regelbundet.

Det kan var hjärnspöken, det kan var för nerverna är kass i benet, 

och det får inte vara något annat!

Men det är ingenting jag tänker på,

utan det enda jag gör, är att jag försöker fånga dagen...vaaaarje dag:)

Vad man gör, idag, 1 år framåt i tiden, det kan man ju bara drömma om.

Fokuserar på träning, viktnergång, U.S.A-resa, lottovinster, grön vinter, skön sommar

krama Johanna, arbete för sonen, att får frisk och kry, tillika

mina nära och kära och bara vara nöjd över tillvaron.

Träning.

Härligt, idag ska jag äntligen börja träna. d.v.s lyfta skrot...det ska bli så gott att få träna på det sättet igen. Jag har saknat det så mycket!
Har ju tränat på samma rehab i 15 år, och haft samma sjukgymnast, under alla år. 
Vägen ner till Rehab, tar typ 3 minuter. Jag får lite flashback, när jag tänker på ett halvår bakåt, då jag gick med kryckor. Jag kämpade så jag fick pärlor i pannan, när jag skulle gå ner. Fick vila 3 gånger på vägen, och hade en olidlig smärta, som inte var av denna världen. Och då har jag ändå hög smärttröskel !!

Så nu är det återhämtningens tid, både när det gäller kroppen och själen, med tankarna på min syster.(saknar...) Måtte jag bli som en knopp på våren...spricka ut i full blom ( jäklar vad lyrisk jag blev)

The End

Idag har jag varit på röntgen och hos läkaren. Det är ju 6 månader sedan operationen.
Han hade den glädjande nyheten till mig, att jag är helt klar med ryggen nu. Ryggen är läkt.
Jag har inga restriktioner, förutom att jag ska tänka på ryggen och inte lyfta för tungt i framtiden. Jag behöver inte komma tillbaka mer gånger till honom.
Blir jag dålig igen inom 1 år, kan jag söka direkt till honom. Tar det längre tid, så söker jag via remiss, den vanliga vägen.
Jag är fri på träningen med, att bygga upp min kropp.

Så jag får väl avsluta denna avdelning av mitt bloggande, forever, förhoppningsvis.
Jag hoppas att någon därute i cybervärlden, kan bli lugnad inför en ev. operation, och ha nytta av det jag skrivit här under "ryggsnack". Absolut värt besväret, so "go for it", om du tvekar. /

THE END      

Återbesök , 2½ månader efter op.

Okeeey.

Var till läkaren idag. Först röntgen, sedan läkaren.

Allt var toppen bra. Allt var precis som det skulle, MEN korsetten blir jag inte av med!

Det är 3-5 månader efter operation,som gäller. Detta gäller restriktionerna med. Ingen sjukgymnastik! Ingen böja framåt eller storstäda!

Skall tillbaka och göra en ny röntgen månadskiftet feb.-mars. Då har det gått 5 månader. Dååå först "är allt som förr"

Jag kan få börja försiktigt med sjukgymnastik, i februari. Jag kan ta av mig korsetten...ibland...från årskiftet.

Jaja...det är bara att klia på och gilla läget. Strunta i julgodiset, för det får inte plats...huvudsaken är ju att allt blir bra, i slutändan!

faaaasiken...fast lite besviken blev jag...!!!

2 månader har gått.

Nu var det en månad sedan jag sist skrev.

Det är nu 2 månader sedan min operation av ryggen. Ska tillbaks på röntgen och träffa läkare, den 15;onde dec.Får då vidare instruktioner.

Idag fick jag klartecken att jag får sova utan korsetten iallafall.
Det ska bli sååå skönt, att slippa skenorna i tyggen.
Det första jag gör på morgen är att hälla lotion i handen och massera ryggen, innan korsetten åker på igen. Nu slipper man kanske det, att ryggen är domnad. Förhoppningsvis får man tillbaks känseln där med. Ser fram emot min första natt utan den. Kommer nästan inte ihåg hur det känns!

Såret är jättefint och är numera bara ett fint streck. Det var fulare innan operation.
Det är lite konstigt när man tar på ryggen med, för numera känner jag inga knölar på ryggraden. Det gjorde jag innan.

Är numera ute och går 1-1½ timma varje dag...beroende på vädret.
Jag går och går och går...! Det blir en rejäl promenad och jag njuter fortfarande.
Att det är så skönt att gå !

Så livet fortsätter som vanligt.
Har inte julpyntat som innan heller, för jag vill inte förta mig med sånt. Då tränar och går jag hellre.
Blir ändå ingen jul här hemma detta året, då min dotter inte kommer hem till Sverige.
Varför bära lådor upp och ner från källaren och kanske göra något "dumt" med ryggen?! Det är det inte värt och julen kommer och går ändå.
Nu längtar jag bara till våren!

Precis en månad sedan operationsbordet...!

Idag är det exakt i månad efter op.

Om 1 månad ska jag tillbaks till min läkare, och innan dess ska jag ha en röntgen.

Har även fått ett frågeformulär att fylla i från sjukgymnasten, om hur jag klarar mig. Det kommer att komma många sådana från olika håll, då allt ska utvärderas,efter olika tider.

Jag mår lika bra som innan.

Tror jag hade en stor fördel av att ha tränat hårt innan operation.

2 gånger i veckan, släpade jag mig till rehab, med en värk som inte var av denna värld och med totalt bortdomnade ben.

Men tränade gjorde jag! lyfte "skrot"! Tyngre än vad jag egentligen fick och var tillsagd...smög på 20 kilo till typ.

Ibland frågade han mig hur många kilo jag hade...40 kilo sa jag...hmmm, bara du orkar så, sa han...jag fick 2 muskler som poppade upp. En på varje arm, vad glad jag blev.

Jag var bara så envis, tänkte, denna gången ska jag vara i bra kondition innan op.

Jag vände ju mig själv i sängen så alla blev paffa, kom upp och gick på en gång,

var ute efter 7 dagar, skötte det mesta själv utan att vrida, böja och bära tungt.

Detta tror jag berodde på min träning.

Sen la jag av med allt vad värktabletter hette med, ganska snabbt...8 dagar efter op. Det gjorde mig klar i knoppen och pigg. Ville inte äta för ätandets skull heller!

Idag går jag obehindrat, hur långt som helst tror jag. Jag blir, konstigt nog, inte trött i benen. Uppskatta era ben medans ni kan. Det är lycka! Känner äntligen samhörighet med vanligt folk ute.

Låter knäppt, men så är det. Typ...jag kan med....!

Jag använder fortfarande korsetten, men den är ett kapitel för sig! Idag, när jag var ute och gick, långt, hade jag den förstärkta tygkorsetten för första gången. Tyckte den kändes bättre, som om ryggens muskler fick arbeta mer.

Läkaren tror jag använder den helt, eftersom jag inte sagt till att jag har den stela. Så då inbillar jag mig att det är OK.

Tidvis har jag lite ont i mina höfter. Tror det är för det (eländet) trycker där eller så är det för jag går en hel del. Jag har också en viss svaghet i mitt högra ben, plus en känselnedsättning i huden där, men detta kan ändra sig och bli bra.

Det är inget som stör mig och ont gör det ju inte.

Kliar gör det och ont i såret gör det ibland. Men annars är allt,bara så jäkla bra.

Ångrar mig inte en sekund, men är ändå tveksam om jag skulle göra om det...! För det har varit en pers.

Annars så försöker jag njuta av livet. Man ska göra det. Hyr filmer, photoshoppar, pysslar och försöker njuta och lyssna på min kropp.

Får ju Amelia prenumeration nu med, en tidning att bläddra i, från kära Annmi:)

Nu väntar jag bara att få klartecken till att börja träna på Rehab igen, och börja bygga på rygg och magmuskler. Till nästa sommar ska jag vara "fit for fight" säger jag...det lovar jag mig själv.

Just nu är livet så himla 'skönt'....faktiskt!

19 dagar efter op.- mår fantastiskt bra.

Mår lika bra som innan. Gör lite hemmagympa och är ute och promenerar, varje dag.

Känner mig som "Forest Gump". Han började ju springa och sprang och sprang och slutade inte...så känner jag, när det gäller att gå.

Jäklar vad jag ska gå när jag blir frisk...riktigt känna mina ben och gå och gå och gå!Underbart!

Tar två vanliga alvedon när jag vaknar.Är ju lite öm efter natten. Det är obekvämt med korsett och sömn, och det är ingen bra kombination.Men det är det enda jag tar!

Jag har numera korsetten från morgon till kväll. Den är lika jobbig som den varit hela tiden, fast jag tänker att är jag duktig, så kanske jag blir av med den fortare.

Den är verkligen hatad av mig, men jag försöker glömma att jag har den på mig.

När jag tar den av mig, så är linnet under alldeles fuktigt. Jag har ändå inte känt att det är riktigt så varmt under, för jag kanske fryser i övrigt.

Det pirrar och kliar och man har tusen myror under den. Skulle inte vara dumt med en massage.

De sa, när jag provade in den på tekniska, att mitt underhudsfett kommer att försvinna, när man bär en sådan.

"Bossemor", en nätvän,visade mig det här klippet från youtube.

Korsetten kanske funkar som i klippet, och jag får en platt mage.

Det vore verkligen en belöning! Det är jag värd!

Jag har ju ett par månader till att bära den.Så bara för att testa om jag får en platt mage, ska jag inte ge upp!

Body Brace

Idag kände jag mig beredd på att ta på mig korsetten, eller Body Brace som den heter.

Har haft den på i 3 timmar nu, och den är fruktansvärd varm att ha på sig.

Jag har betydligt svårare att sitta ner. När jag sitter, så skär nederdelen in i mina lår.

Den trycker på ryggen och är hemskt obekväm, men jag ska försöka ge den en chans ändå.

Felet med den är att min kropp måste anpassas efter den, istället för att den är anpassad efter min kropp.

Men det är bara att gilla läget, får se hur länge jag står ut, eller om jag vänjer mig.

14 dagar har gått och jag är så pigg!

Natten till igår, åkte ju Johanna hem. Så söndagen var ett bottennapp. Trist dag.

Tog mig i kragen och gick och handlade helt ensam, för första gången. Inget folk i affären en söndag. Skulle inte ha tunga saker heller, för då hade jag inte gått.

En paprika, nötfärs, hamburgerbröd och lite persilja. Tog griptången med mig, för jag visste att paprikan låg långt ner i hyllan. Tänkte att folk får väl glo, när jag greppar min paprika med en griptång:) Det gick jättebra.

Vaknade upp till en underbar måndag. Kände mig jättepigg. Duschade och blev en ny människa. Sminkade mig t.o.m och lockade håret.

Mår urbra idag. Längtan efter Johanna finns därinne hela tiden.

Mamma kom och vi tvättade i tvättstugan.

Sen skjutsade hon mig till distriktsköterskan, för att lägga om ryggen.

Så här ser min rygg ut nu, 14 dagar efter op.I stort sett hela ryggen är snittad.

Av förklarliga skäl fick han t.o.m göra en liten sväng längst ner.

Annars hade jag haft en klyfta upp till axlarna...vilken syn!!

Att gå i och ur bilen, var dock ett dilemma. Det gick bara inte...ett tag tog min( lilla) mamma ett grepp, runt på mig och skulle lyfta in mig i bilen. Vi skrattade så tårarna rann. Hon...skulle ta mig som är dubbla henne liksom! Men in kom jag, till slut. Bil ska jag inte åka mer...det var jobbigt!

Senare pratade jag med Johanna på Skype. Resan tillbaks hade gått bra.

En otroligt pigg dag. Har varit uppe hela dagen, intog inte sängläge nån gång.

Detta bara 14 dagar efter op...det bådar gott.

8-9 dagar efter op.

Fick för mig att sluta med mina värktabletter och sånt igår, onsdag. Tog bara ett piller klockan 06.00. Sedan dess har jag inte tagit nåt alls, på 2 dygn!

Kör hellre med vanliga alvedon, men inte ens det, har jag tagit.

på onsdagen, så tog jag också min första dusch hemma, kl.halv 9 på morgonen. Kändes lite otäckt. men allt gick bra.

På middagen kom sjuksköterska och skulle lägga om, men allt såg bra ut, trots duschen.

Var duktig, och var med Johanna upp och ner i tvättstugan flera gånger.

Så nu har jag verkligen gått i trappor.

Idag, torsdag, har jag först varit på kondis och köpt en godiskaka, sedan har jag varit inne på Willys och handlat kyckling och stått i kö och allt.

Efter det gjorde jag middag till oss 4...har hunnit med att se DVD-film, "Changeling", mycket bra...och sedan var jag totalt slut och somnade i soffan.

Har det annars obekvämt, det klämmer och har sig. Det är inte smärtfritt alls detta. Natten är värst. Vill bara slänga allt, men får stå ut. Men det tar redan på "nerverna"

Fick för övrigt min operationsberättelse idag på posten.

Mycket intressant att läsa varje steg under op.

Nyheter var, att när de öppnade mig, såg de att ett stag hade gått av. Blev helt paff!! Hur i hela friden?! Hur kan ett stag gå av!?

Min rygg, som är utan svank, kallas "flat-back".

Vad som gjordes på mig var, bl.a en Smith Pedersen-osteotomi

Det fullständiga namnet är ; Utvidgad fusion och dekomprssion, samt bakre osteotomi ad modium Smith-Pedersen.

Instrumentet som saknades, då op blev uppskjuten, heter Click-X-instrumentariet.

Verkar som op gått bra iallafall.

Johanna och David var i Göteborg idag. Vill bara meddela att min korsett, som faktiskt heter "bodybrace" har hittat hem...de hade varit på SS och hämtat hem den, eftersom den glömdes när jag åkte hem.

Så nu ligger den där i hörnet igen...!

ute på promenad

Igår, måndag, 7 dagar efter jag låg på operationsbordet, tog jag en promenad runt huset och gården. Givetvis var johanna med och höll mig under armen.
Det var så skönt, men jösses vad matt man är.
På morgonen var en sköterska hit och la om ryggen på mig.
Hon kommmer på onsdag igen, för hon blev lite osäker på hur det ser ut.Det hade inte gått igen riktigt.

Gör "gympa" hemma i tid och otid, uppe och går fram och tillbaks från v-rummet till köket och tillbaks igen, gång på gång. Annars ligger jag mest, än så länge.

Hade en sömnlös natt med värk,natten till idag, och tog extra morfin.

Har varit otroligt trött idag, men tvingade mig ut på promenaden runt huset, framåt eftermiddagen.
Jag var helt matt när jag kom in. Har legat och sovit mest hela dagen idag.


En viktig sak inför en operation,är magen-tarmen och de problem man kan få med förstoppning, om man inte förbereder sig på ett bra sätt.
Inför min operation förberedde jag mig väl, då jag vet hur smärtsamt det annars kan bli.
Köp laktulos och microlax att ha hemma, efter operation.
Ta ett microlax kvällen innan op, och be om laktulos redan första dagen efter op. på sjukhuset. Ta det varje kväll på sjukhuset och fortsätt hemma.
Ta även microlax hemma, när det gått för många dagar.

Det bästa vore om magen skött sig en gång, innan hemgång.
Blev förvånad, då ingen frågade mig detta, då jag låg inne 5 dagar. Och skickade hem mig utan tips och råd.Men nu visste jag ju redan.

För jag lovar, vis av erfarenhet, man mår INTE bra av att inte sköta magen. Och ju mer dagarna går, desto smärtsammare och värre blir det. För ut ska det!
Håll koll på magen som ny-opererad, och sätt in resurser I TID, före-under-och-efter operation.

Glad att jag visste detta innan, då man liksom blir bedövad efteråt i ryggen och skinkorna, vid en ryggop. Musklerna är så försvagade.

Att då, helt i onödan, få magproblem som är sååå smärtsamma och oundvikliga, utan mediciner hemma, är ju bara dumt.

Veckan som gått.

Då jag fortfarande är svag och snurrig och får ta den här texten i omgångar, vill jag ändå göra en uppdatering. Äter fortfarande morfin och jag som knappt tagit Alvedon förut, är illamående mest hela tiden. Och givetvis ont här och där.Så att skriva detta är en liten pers!

Söndag; Inlagd, det togs prover, fick duscha en sista gång, fick 2 näringsdrycker "Provide extra drink", fick en spruta blodförtunnande, den får man varje dag när man ligger inne. EKG togs.Somnade, trots allt, ganska bra.

Måndag; Väcktes 05.30...ut på toa, lås in dina värdesaker.En sista näringsdryck innan op, som skulle drickas upp.06.15...upp till op.

Fick mössa och flytta över till op-britsen. Olika personer kom och hälsade. Kördes in på op. Där stod ett gäng och väntade. Alla har ju sin uppgift. De satte nålar, förberedde allt.Fick syrgasmasken över ansiktet...klockan 7.20...någon sa "Nu får du lite lugnande först..."en käck liten nick från mig. Sedan såg jag killen med sprutan, nicka åt den som höll masken på mig..och sedan svart! Ingen nedräkning, ingen löksmak i munnen...bara blankt.

Vaknade till vid 1 eller nåt. Fast för mig var det sekunden efter. Slangar överallt . Morfin direkt in i ryggmärgen, via en spruta som satt där hela tiden.Slapp därmed pump.

Operationen blev lyckad.De hade nu fått mig rak i ryggen. De har tagit bort den gamla stelop och gjort nytt med svank och längre. De har karvat från mitt höftben och lagt över stagen, så det ska bildas nytt ben. Karvade gjorde han inifrån såret, eftersom mina höftben låg så lämpligt bra till när han öppnade. Såret är längre den här gången.

Första gången jag skulle vända mig, kom det ett gäng syrror och drog i lakanet. Sekunden efter vände jag mig tillbaka. Det gjorde jag varje gång. Jag hörde flera gånger av sköterskorna, att när man opererat ryggen, brukar man inte kunna vända sig själv...och där hoppade jag omkring i sängen. En sköterska sa att hon inte mött någon som kunde röra sig som jag, innan.

Jag hörde även, att de talade om det med läkarna som kom och tittade till mig. Sen kom även min opererade läkare och sa, att han hörde att jag vände mig i sängen helt själv, och var så duktig.Kul.

Skulle ligga kvar på uppvaket till dagen efter, som brukligt. Men jag var tydligen så bra i alla mina värden, så jag blev nerkörd till avdelningen redan på kvällen.

tisdag. Fortfarande fullt med slangar, som togs bort suggsesivt följande dagarna. Mådde illa och hade ont, men var ändå pigg efter omständigheterna.

Förvånade personalen, med att fråga om jag fick gå upp. Brukar liksom inte vara så vanligt...Först var de lite betänksamma, sjukgymnasten ska ju liksom visa första gången, men jag sa att jag visste.Då sa dom, att orkar jag, så javisst. Jag satte mig upp och gick ...i korridoren.Kunde t.o.m släppa gåbordet lite. Otroligt, enligt dom igen:)

Sjukgymnasten kom sedan, men blev faktiskt lite snopet att jag redan varit uppe och gått. Men vi gick igen.

Mådde illa och åt inget.Fick droppet tillbaks.

Onsdag Sjukgymnasten kom. Jag fick plastkorsetten och vi gick hela korridoren ner, fram o tillbaks. Dricker och äter för dåligt. Dränage och kateteter togs bort. Uppe och går emellanåt. Johanna kom och hälsa på. Underbart, hon stannade några timmar.

Åt inget.

Torsdag; Gråtdag. Storböla, så jag kunde inte ens prata till slut. Orsaken! Sjukgymnasten kom på morgonen , vi var uppe och gick på morgonen, gick i trappor utan problem. Men när jag skulle lägga mig, fick jag inte ta av mig plastkorsetten. den skulle vara på! Det var de värsta 6 timmar jag har haft i mitt liv, att ligga med den. Den gjorde så ont, så jag ryser. Det blev 6 timmars tortyr innan jag ringde på klockan och nästan skrek..."ta av mig korsetten, jag dör"-typ.Med fibromyalgin och min mörbultade kropp, blev det bara för mycket.Jag kunde ju inte röra mig där jag låg. En sköldpadda på rygg!

Blev lite förvirrande ett tag, för jag måste ju ha den. Läkaren kom till slut och det slutade med att jag slipper den i 6 veckor, så röntgar de igen och får se hur det läkt.En Hemsk dag! Och inget mat idag heller...!Blä!

Fredag Vaknade med en tanke i huvudet...jag ska hem. Om jag så ska åka mitt i natten. jag sa till alla som kom till min säng att jag ville hem. Hela dagen gick utan att något hände. Helt plötsligt sent på eftermiddagen, efter ytterligare en påminnelse att jag ville hem. kom sköterskan och sa att jag kunde bli utskriven.

Duschade, vilken var en pers med illamående, kallsvett och upp och ner i sängen i omgångar för att vila mig. Såret blev blött under duschen och fick läggas om. Packade mina saker emellanåt.pust och stön. Sjuktransporten kom, och jag kunde äntligen, vid halv 9 på kvällen, komma hem.

Mina kära barn hade verkligen längtat och tyckt det var tomt utan mig.

Så himla skönt...Idol stod på Tv;n, bakelse på bordet och soffan var bäddat och förhöjd för mig.

Men vet ni vad jag glömde på avdelningen...........................MIN KORSETT!

Det är dax!

...jag är liksom mållös och paralyserad. Men gott folk...det är liksom snart dax. Åker kl. 17 till sjukhuset...jag är så jävla nervös...har inte ens ro att skriva här, får göra det efter op istället....Heeeeeeeeeelp...!!! Wish me good luck!

Hon är på väg...!

Just nu sitter Johanna, min älskade dotter, på flyget från San Fran. på väg hem till mig. Imorgon halv 12 landar hon. Det ska bli så skönt, att få ha henne hemma i 3 veckor.
Den här veckan har jag en del att göra. Ska träna de sista 2 gångerna innan op. Behöver även hämta hjälpmedel nån dag.
På lördag kommer David( Johannas make), tvättar på eftermiddagen och på kvällen tar jag min första dusch av 3. På söndag morgon, dusch nr 2. Vid 5-tiden tar jag färdtjänst, med tårar i ögonen, till sjukhuset. Skrivs in, de tar lite prover, den sista duschen...usch vad nervöst.
Och Johanna är hemma och jag ligger där. Vilket slöseri med tid tillsammans.
Men imorgon ska jag bara glädja mig åt att Johanna är HEMMA!

en liten kommentar...

Exakt nu, skulle jag ha legat på operationsbordet, om de inte missat instrumentet som behövdes:-(

OPERATION BLEV UPPSKJUTET!!!!!!!

Imorse ringde de från SS, och sa att min operation blir uppskjutet till 28 september.
De bad så jättemycket om ursäkt, men det behövdes ett specialinstrument till min operation.
Den går inte att utföra, om de inte har detta speciella instrument.
Blev helt förtvivlad...!

Detta instrument är så dyrt, så det lånas ut till sjukhus världen över. Så det kunde lika gärna vara i U.S.A, som på nåt annat sjukhus i världen. Och de har inte tillgång till detta innan.
Hon som planerade min operation, visste inte om att det behövdes till mig.

Min första tanke gick till min dotter, som ju beställt resa hem, för att hjälpa mig efter op.
Nu blir 2 veckor "bortslösade" av hennes tid här. Inte för att det är bortslösat att hon är hemma, det är jag jätteglad över, utan för att meningen med att hon kom nu, är för att hjälpa mig efter op.

Första veckan är jag ju hemma, och andra veckan ligger jag inne, och därmed ser jag henne mindre då med. Man är ju inte bortskämd direkt med att träffa henne. Så det blir bara sista veckan vi får tillsammans, när jag förhoppningsvis har kommit hem.*gråter*
Det är ju inte billigt direkt att resa från U.S.A och biljetterna går inte att ändra på.

Min andra tanke gällde operationen.
Vad ska de göra egentligen, eftersom de behöver sånt instrument?! Med andra ord, så är inte detta, en operation som utförs hela tiden, varje dag?!
Hur ofta har läkaren utfört den?! Hur många gånger har han hållt i detta instrument?!
Detta gör mig jääääkligt nervös!

( mejlade och fick till svar, att detta instrument används ofta och det är inga konstigheter med det.De hade otur att de inte fanns tillgängliga för mig. Så då kan jag pusta ut. )

Drömmar och förbannat gnäll:(

För hundrade gången, blev jag opererad inatt...i mina drömmar. Och inte bara en gång, utan två?!

Jag är så jäkla nervös, så jag dör...! Det är så man är illamående, hela tiden.

Har nog aldrig varit så nervös förut. Känner mig snart hjärntvättad på mina egna tankar och drömmar. De har nog aldrig irrat så förut.

Antagligen för jag vet hur det känns. Förra gången visste jag inte vad jag hade att vänta mig. Det vet jag nu...jag önskar man kunde meditera eller nåt.

Jag blir såååå trött på skiten!! (sorry, dålig dag idag )

1;a september

Jaha, så nu kan man börja räkna ner då.

Om 9 dagar fyller min dotter 26 år.

Om 15 dagar ligger jag där, nyskurad, in på bara skinnet i Descutan.

Om 16 dagar ligger jag skakande på ett operationsbord.

Om 20 dagar kommer min dotter "hem" från SF, för att hjälpa mig i 3 veckor.

Om 21 dagar kommer jag hem från sjukhuset, har ont och har det jobbigt.

Om 90 dagar får jag ta av mig korsetten, om allt går väl.

Då kan jag äntligen

Drömma om morgondagen, om att resa till min dotter i U.S.A, ta promenader, fönstershoppa på stan eller bara få bli ett nytt jag. Förhoppningsvis rak, och med en ny timglasformad figur, í korsettens spår.

Minnas gårdagen, och tänka på hur trist och tråkigt allt var. Hur fångad jag var i min "gamla" kropp och i min lägenhet.

Och jag ska leva idag. För bjuder livet mig på citroner igen, så ska jag bannemig göra en fruktig juice!

Känner sån otrolig glädje...

...för första gången på länge:)

Idag har jag varit på inskrivning på SS. Jag tackar högre makter, för släppta restriktioner.

Jag fick träffa läkaren, sjukgymnast, arbetsterapeut,narkos och sjuksköterska. Prover togs. De fick sticka mig i båda armarna, som vanligt, eftersom jag är svårstucken.

Det bästa av allt, de har släppt på restriktionerna, sen sist jag stelopererades. Otroligt mycket och otroligt glädjande för mig. Känner mig hög just nu. ( har aldrig varit det, men kan tänka mig att det känns så här.)

DÅ; fick inte sitta och skulle jag göra det måste jag sitta max i en viss vinkel.

NU; man får sitta, på en helt vanlig stol:)

DÅ; var tvungen att ha förhöjningsklossar på allt.

NU; om jag vill, kan jag ha det, men det är mer för min egen bekvämlighets skull :)

Annars behövs det inte. (jag vet dock hur det känns att resa sig, så jag ska ha det ändå)

DÅ; fick inte åka i bil på länge.

NU; får åka bil, om jag lutar sätet bakåt och har en kilkudde under, redan efter ett par veckor, eller så snart man orkar.

DÅ; var tvungen att ha toa.förhöjning.

NU; fritt fram utan, fast det kan vara svårt.

DÅ; strumppådragare

NU; får ta på mig strumporna själv, utan att behöva krångla med sånt.

DÅ; fick inte träna på 6 månader.

NU; 3 månader, (hurra)...och kanske t.o.m mycket tidigare.(hon skulle höra med läkaren, eftersom min op. inte bara är en stelop. utan även nåt mer, eftersom de ska räta upp mig med en svank.)

Men det bästa av allt...jag behöver bara ha korsetten i 3 månader, istället för 5-6, som var sagt från början. Och inte nog med det...jag får sova med min mjuka korsett med stålskenor i.

Så till jul, åker korsetten av. Jag är så glad, så glad!

Jag åker upp på operation mellan klockan 8-halv 9.

Op. tar några timmar, men det var svårt att säga. Kanske 3-5 timmar, beroende hur det förlöper under op. och vad de gör.

Får morfinpump i 2-3 dagar. Upp ska man så fort som möjligt.

Kan få mer ont, eftersom de rätar upp mig också.

Jag ligger inne 5-7 dagar. Jag gör op. en onsdag, så kanske jag får komma hem på måndag-tisdag, veckan efter.

Så nu känner jag verkligen glädje inför operationen, och att kanske, kanske blir jag bra ( bättre) i ryggen.

Jag SKA bli det...SKÅÅÅL...ta mig fan:)