Veckan som gått.

Då jag fortfarande är svag och snurrig och får ta den här texten i omgångar, vill jag ändå göra en uppdatering. Äter fortfarande morfin och jag som knappt tagit Alvedon förut, är illamående mest hela tiden. Och givetvis ont här och där.Så att skriva detta är en liten pers!

Söndag; Inlagd, det togs prover, fick duscha en sista gång, fick 2 näringsdrycker "Provide extra drink", fick en spruta blodförtunnande, den får man varje dag när man ligger inne. EKG togs.Somnade, trots allt, ganska bra.

Måndag; Väcktes 05.30...ut på toa, lås in dina värdesaker.En sista näringsdryck innan op, som skulle drickas upp.06.15...upp till op.

Fick mössa och flytta över till op-britsen. Olika personer kom och hälsade. Kördes in på op. Där stod ett gäng och väntade. Alla har ju sin uppgift. De satte nålar, förberedde allt.Fick syrgasmasken över ansiktet...klockan 7.20...någon sa "Nu får du lite lugnande först..."en käck liten nick från mig. Sedan såg jag killen med sprutan, nicka åt den som höll masken på mig..och sedan svart! Ingen nedräkning, ingen löksmak i munnen...bara blankt.

Vaknade till vid 1 eller nåt. Fast för mig var det sekunden efter. Slangar överallt . Morfin direkt in i ryggmärgen, via en spruta som satt där hela tiden.Slapp därmed pump.

Operationen blev lyckad.De hade nu fått mig rak i ryggen. De har tagit bort den gamla stelop och gjort nytt med svank och längre. De har karvat från mitt höftben och lagt över stagen, så det ska bildas nytt ben. Karvade gjorde han inifrån såret, eftersom mina höftben låg så lämpligt bra till när han öppnade. Såret är längre den här gången.

Första gången jag skulle vända mig, kom det ett gäng syrror och drog i lakanet. Sekunden efter vände jag mig tillbaka. Det gjorde jag varje gång. Jag hörde flera gånger av sköterskorna, att när man opererat ryggen, brukar man inte kunna vända sig själv...och där hoppade jag omkring i sängen. En sköterska sa att hon inte mött någon som kunde röra sig som jag, innan.

Jag hörde även, att de talade om det med läkarna som kom och tittade till mig. Sen kom även min opererade läkare och sa, att han hörde att jag vände mig i sängen helt själv, och var så duktig.Kul.

Skulle ligga kvar på uppvaket till dagen efter, som brukligt. Men jag var tydligen så bra i alla mina värden, så jag blev nerkörd till avdelningen redan på kvällen.

tisdag. Fortfarande fullt med slangar, som togs bort suggsesivt följande dagarna. Mådde illa och hade ont, men var ändå pigg efter omständigheterna.

Förvånade personalen, med att fråga om jag fick gå upp. Brukar liksom inte vara så vanligt...Först var de lite betänksamma, sjukgymnasten ska ju liksom visa första gången, men jag sa att jag visste.Då sa dom, att orkar jag, så javisst. Jag satte mig upp och gick ...i korridoren.Kunde t.o.m släppa gåbordet lite. Otroligt, enligt dom igen:)

Sjukgymnasten kom sedan, men blev faktiskt lite snopet att jag redan varit uppe och gått. Men vi gick igen.

Mådde illa och åt inget.Fick droppet tillbaks.

Onsdag Sjukgymnasten kom. Jag fick plastkorsetten och vi gick hela korridoren ner, fram o tillbaks. Dricker och äter för dåligt. Dränage och kateteter togs bort. Uppe och går emellanåt. Johanna kom och hälsa på. Underbart, hon stannade några timmar.

Åt inget.

Torsdag; Gråtdag. Storböla, så jag kunde inte ens prata till slut. Orsaken! Sjukgymnasten kom på morgonen , vi var uppe och gick på morgonen, gick i trappor utan problem. Men när jag skulle lägga mig, fick jag inte ta av mig plastkorsetten. den skulle vara på! Det var de värsta 6 timmar jag har haft i mitt liv, att ligga med den. Den gjorde så ont, så jag ryser. Det blev 6 timmars tortyr innan jag ringde på klockan och nästan skrek..."ta av mig korsetten, jag dör"-typ.Med fibromyalgin och min mörbultade kropp, blev det bara för mycket.Jag kunde ju inte röra mig där jag låg. En sköldpadda på rygg!

Blev lite förvirrande ett tag, för jag måste ju ha den. Läkaren kom till slut och det slutade med att jag slipper den i 6 veckor, så röntgar de igen och får se hur det läkt.En Hemsk dag! Och inget mat idag heller...!Blä!

Fredag Vaknade med en tanke i huvudet...jag ska hem. Om jag så ska åka mitt i natten. jag sa till alla som kom till min säng att jag ville hem. Hela dagen gick utan att något hände. Helt plötsligt sent på eftermiddagen, efter ytterligare en påminnelse att jag ville hem. kom sköterskan och sa att jag kunde bli utskriven.

Duschade, vilken var en pers med illamående, kallsvett och upp och ner i sängen i omgångar för att vila mig. Såret blev blött under duschen och fick läggas om. Packade mina saker emellanåt.pust och stön. Sjuktransporten kom, och jag kunde äntligen, vid halv 9 på kvällen, komma hem.

Mina kära barn hade verkligen längtat och tyckt det var tomt utan mig.

Så himla skönt...Idol stod på Tv;n, bakelse på bordet och soffan var bäddat och förhöjd för mig.

Men vet ni vad jag glömde på avdelningen...........................MIN KORSETT!