Denna eviga längtan!!!! ( långt)

Alltså...jag stod i tankar, när jag sminkade mig imorse, och plötsligt slog det mig... 
Det känns som om jag har väntat och längtat efter nåt, i hela mitt liv!
När jag var barn och ung, var det lugnt...tror jag. Då tråna ( längta) man bara efter killar.


Men när jag var 17 år, runt 1972, då skulle eländet börja.

Då var jag au-pair i England, som låg på andra sidan jorden. Sant...det gjorde det då!
Det tog typ 2 dagar att komma dit.
Det tog 1 vecka eller längre att skicka brev, ändå var det per air-mail
Och ringa på telefon, oj, det var knappt att tänka på. Otroligt dyrt, så det var ajabaja.
Då längtade jag hem, jättemycket, för tanten jag jobbade hos var inte snäll.


Sedan skaffade mina kompisar barn, på löpande band. Jag var enda singeln och barnlös. Stortrivdes som singel, men längtade dock efter ett annat jobb.
Klockan tickade och så började jag längta efter barn o kille...Jag fick vänta ett tag. Killen fick jag vid 28 års ålder och barnet vid 29 års ålder. På den tiden var det typ...lite sent.

Åren gick och jag längtade efter större lägenhet.
Sen längtade jag efter pengar, för vi hade aldrig några över.
Det var så jobbigt att vända på dom, om och om igen. 
Sedan längtade jag efter skiljsmässa.

Sedan gick min pappa hastigt bort, och  då längtade jag efter honom. Den är ständigt och pågående.

Jag blev sjuk och längtade efter att bli frisk. Det blev jag inte, utan sjukare.
Då längtade jag efter mina operationer. Varje gång tändes gnistan, för att snabbt försvinna och längtan efter en ny operation fortsatte.
Denna bergodalbana, varade före-under-och efter  4 operationer på 6 år.

Till råga på allt blev jag ju ensamstående mamma och då vet man, att längtan efter slantar är stor.
För att inte snacka om vad man längtar efter en utlandssemester, eller en semester nånstans alls!!
Och denna längtan efter att få pengar över, den fortgår!

Som toppen på moset, längtar jag ständigt efter min dotter som bor i U.S.A. nu för tiden.
Jag läääängtar så jag kreverar, efter att besöka henne.

Och nu längtar jag efter Tina, min kära syster. En bit av en själv försvann. Den längtan blir bara större o större. och det får man leva med resten av livet.

Det som triggade igång denna längtan-funderingar,  det var för jag längtar så efter ett jobb. Jag längtar efter att få ha  jobbarkompisar och framför allt, att kunna försörja mig.
Och jag längtar till min son är helt självförsörjande, med ett fast jobb, som han älskar.

Det tar så jäkla mycket energi, att gå omkring och längta hela tiden. Det suger i magen, liksom.

Iallafall, jag blev så fokuserad på att något ska hända, så först gick jag och tog foto, för att förnya mitt körkort. Bilden blev förjävlig, men vem bryr sig.

Sedan gick jag och ställde upp min son i bostadskön.

Sedan gick jag till Maxi och bad om jobbansökan, för nu jäklar måste det hända något.

Ska skriva ansökningar och gå runt och lämna in i affärer och överallt, tänkte jag.
Kollar på skolor och kurser, men det är jobb jag behöver.

Det är bara det att det är typ 25 år sedan, man skrev en ansökan....
(1985 var det och jag sökte som kommunal dagmamma !)

Så nu ska jag skriva jobb-ansökningar....eller vad heter det, nu för tiden.........CV, va de ja!