Semester...(långt)

Läser på nyheterna, att allt fler svenskar hamnar i skuldfällan, efter att ha tagit snabblån. Antalet har fördubblats.
Och det som är häpnadsväckande, är att det är höginkomstagare som står för den största ökningen. De tar Blancolån, bl.a för att t.ex semestra.

Detta, får jag erkänna, blev en stor "tröst" för mig, om ni ursäktar.Lite skadeglädje...typ!
Är det så de gör, de som alltid verkar ha pengar i överflöd, handlar hysteriskt och åker till Thailand och hitan och ditan?!

Jag är själv en fattiglapp, som vänder slantar 10 gånger och trollar. OCH stannar hemma från semester.
Jag har under mina 10 år som singel, varit söderut en gång, och då blev jag bjuden ihop med min son.
Annars har det bara varit högst en resa om året, till systern i Stockholm.
Nu är det två år sedan vi reste nånstans överhuvudtaget.

Visst, min son har inte fått mycket, men han vet och ser, och har aldrig krävt något.
Han har drömt om en resa till Grekland, ett tag, men den drömmen försvann, ju äldre han blev.
Men han gnäller inte.

Jag har, trots att jag levt på luft, inte haft nån "fogde" efter mig, nångång. jag har inte ens varit sen med nån räkning. Jag fattar inte att det gått och fungerat. Jag känner mig jävligt stolt, att jag inte fallit i fällan...att jag skuldsatt mig, för att semestra.

Det har gjort ont, jaaa, och det har svidit av avundsjuka, jaaaa...när folk åker än hit och dit.
Speciellt nu, när folk packar och åker iväg. Det blir alltid så tomt på sommaren.

Men innerst inne VET jag, att jag gör rätt! Även om suget efter miljöombyte är så stort ibland att jag blir knasig. Hur kan man skuldsätta sig på flera tiotusentals kronor, för att åka på semester?
Har man roligt då? När man får problem när man kommer hem, för man ska följa strömmen.

Jag har ju varit med om en del under dessa 10 år som ensamstående, som kunde knäckt vem som helst. Gudarna ska veta, att jag  (inkl min son) är VÄRD att resa bort.
Skiljsmässa, mobbat barn, två flytt,ensam, knäckt rygg, 4 operationer, frånvarande pappa, skoltrött tonåring, pank, sjuk bror och en syster som får en tumör och går bort, längtan...alltid ensam.
Tamigfan, alltid är det något.

Så därför blir jag jäkligt "glad" av att veta, att de minsann har problem med!  Bara det att de döljer den.
Är folk så jäkla dumma att ta Blancolån, för att kunna resa, så då är då inte jag avis längre.  Det känns som en jäkla tröst, när jag bara sitter på balkongen! Lång näsa till dom liksom..!

Nej, jag är så glad att jag lever, att jag bryr mig om mina barn och de om mig, att jag får ha solen i ansiktet, att kunna gå på mina ben och att inte ha behövt en karl i huset.
Jag fixade allt själv, så de så!!

Iallafall, så önskar jag alla en Glad midsommar:) Skål på er!