Årsdagen...

För exakt 1 år sedan, idag, blev jag opererad. Vid denna tiden på eftermiddagen, vaknade jag ur narkosen.
Måste säga att året har gått fort, så här i efterhand.

När jag låg där i sängen, var det så svårt att tänka 1 år framåt i tiden.

1 år fram, fanns liksom inte! 

Mycket, mycket har hänt under detta året!

Jag får flashbacks när jag ser bilder på mig då.

Varefter jag ser dom, bland mina bilder på datorn, hamnar de i papperskorgen.

Ser för djävlig ut, för det första, för vem tänkte på utseendet då.

Mycket för djävlig ut!!!

För det andra, så vet jag ju hur jag mådde, så jag vill liksom inte uppleva det igen.

Och det gör jag när jag ser bilder, när jag är som en orörlig padda!

Nu, 1 år senare...den dagen kom iallafall....sitter jag här och minns.

Det är 1 år sen jag såg Johanna.

Får vänta ytterligare 3 månader, tills dagen kommer när hon är hemma igen.

Och idag, 1 år senare, har jag även pratat med ortopeden.

Jag ska tillbaka och träffa läkaren och få en röntgen, om ca 2 veckor.

Detta, därför att jag, till och från, domnar i mitt vänsterben, strax runt ovanför knät.

Denna delen, är nerven till L4.

Har ju ingen värk, promenerar som en galning, och tränar regelbundet.

Det kan var hjärnspöken, det kan var för nerverna är kass i benet, 

och det får inte vara något annat!

Men det är ingenting jag tänker på,

utan det enda jag gör, är att jag försöker fånga dagen...vaaaarje dag:)

Vad man gör, idag, 1 år framåt i tiden, det kan man ju bara drömma om.

Fokuserar på träning, viktnergång, U.S.A-resa, lottovinster, grön vinter, skön sommar

krama Johanna, arbete för sonen, att får frisk och kry, tillika

mina nära och kära och bara vara nöjd över tillvaron.