Den 4 februari 1994 gick pappa bort hastigt. För 17 år sedan....
Imorgon, den 9 februari, är det precis 1 år sedan, min syster Tina hastigt gick bort.
Året har gått så fort.
Tänk att det är 1 år sedan man sist såg henne, så svårt att förstå.
Längtan och minnen finns där hela tiden, men Tina och pappa finns dock kvar hos oss, för vi pratar ofta om dom.
Idag, som var en vacker och solig vårdag, gick vi därför upp och tände ljus och ställde en kruka med en solgula påskliljor, på båda minnesplatserna. Kändes så skönt att få göra detta.
Utsikten från parkbänken över minneslunden.
En nalle, som någon ställt på minnesplatsen för flera år sedan,
och som mer och mer växer in i grönskan och i marken.
Nu är den full av växter som gror på den.
Tycker den är så vacker.
5 har något att säga:
snyft....
gillar bjornen. Haftigt att den vaxt in sadar...
Ååå,så vackert....
*Kramar Om*
Tänker på dom båda... Saknar Tina väldigt mycket.. men sånt är livet. Vi lever med alla dom tokiga minnena, och dom finns det gott om!
Nu får Nisse, Sune o Tina spela lite revy (som sagt var) till alla andra som 'checkat ut'.
I februari året innan Tina fick ju även christer sin stroke. Då satt hon vid hans sjukhussäng... och kämpade honom genom dagarna.
Häftigt med nallen... väldigt gulligt och fint på nåt sätt.
kram kram
mamma sa det...att hon egentligen inte fyllt år på 2 år...ena året christer och andra tina...!
Visst är nallen vacker. Den har ju varit där i många år, ska bli intressant att se vad som händer med den, och hur lång tid det tar. Den symboliserar lite med, att man återgår till stoft.
Wow, såg först inte nallen när jag kikade, men nu ser jag ju den. Den passar verkligen in där å har blivit en del av minnesplatsen.
Kramis
Skicka en kommentar