Så himla ledsamt. Klockan 4 inatt åkte Johanna tillbaks hem till San Francisco. Nu ses vi inte förrän nästa sommar. Så himla länge.
Har märkt, att det blir svårare och svårare att säga hejdå, med åren.
Lika lycklig som jag är att ha ett barn, som bor på andra sidan jorden och får leva sin dröm, lika ledsen är jag att inte ha henne här. Men hennes lycka går före allt, för den blir även min.
Jag är, trots alla svåra avsked, GLAD att hon bor där hon bor och upplever det hon gör. Livet är till för att levas. Kramas får vi göra över Skype.
Tack lilla pluttan, för hjälpen jag fick. Så kul att få rå om dig en stund igen. Jag älskar dig/Puss
7 har något att säga:
Jaa sååklart de e tomt,stackars dig *Kraamar om' försiktigt!!!
1000-tack för berömmet av min header...den gjorde jag ikväll :)
naaawwww...lilla Mamy!!! Vill du fa mej att borja grata igen eller?!?! hihi... ja det e tomt har ocksa... Ingen mamy som ligger a tjotar i soffan, bara jag... :-(
Tur att Skype finns du!
Puss a kram min lilla mamy!!
luv ya!!
puss på dig, min kära:)
gullig du är, annmi...kram/
Gud vilken söt bild på pannisen!
kram!
visst är den:)
Åh va vacker hon är din gumma. Förstår att det är tomt nu utan henne å att det gör ont i mammahjärtat. Kramar om- lite försikigt ♥
Skicka en kommentar